Nattskräck

Det har inte hänt sedan tidigt i våras, men natten till torsdagen var det så dags igen. Runt 22-tiden började Linnéa att skrika och var helt okontaktbar. Jag har ju läst på om nattskräck och enligt experterna ska man inte röra barnet utan bara sitta i närheten. Men jag klarar inte av att inte göra någonting, så när det inte gick över på 5-10 minuter (jag satt o klappade o kramade henne under den tiden och försökte prata lite lugnande) så plockade jag upp henne. Jag och Henrik gjorde vårt bästa för att försöka få henne att vakna och att “bryta” anfallet. Tillslut gick det! Men hon var väldigt olycklig en låååång stund efteråt. Vi fick sitta i köket allihop och titta på lite Pingu, med en nappflaska som tröst, tillslut gick hon med på att gå o lägga sig igen. Enligt Linnéa drömde hon om Jejje, men det handlar nog mest om dagis omställningen :-(

Torsdagsmorgonen och dagislämningen gick väldigt dåligt. Sviterna efter natten satt i och hon var extremt mammig hemma och lika pappig på dagis. Men enligt personalen hade dagen gått jättebra, hon hade varit ledsen i 5 minuter, sen gick det över. Fredagen gick desto bättre och igår somnade hon som en stock på 10 minuter (kl 20) och har sovit HELA natten inatt (sover fortfarande 06:30). Hoppas att det bara var en engångsföreteelse!