Linnéa har varit på 2-års besök hos tandläkaren. Hon var väl förberedd på vad som skulle hända och allt gick som smort ända tills det var vår tur. Linnéa han bara ta några steg in i den sterildoftande tandläkarkorridoren innan hon vände på en femöring och sprang ut i väntrummet. Sen fick jag tampas med en ålandes och skrikandes liten tjej, samtidigt som jag försökte höra vad tandläkaren sa. När det var dags att räkna tänderna gick allt överstyr, Nea som lugnat sig något satt nu i mitt knä i tandläkarstolen men ville inte gapa. Då stoppar tandläkaren in sina fingrar i munnen på henne och försöker liksom bända upp tänderna med lite milt våld. Jag kännde mig verkligen inte bekväm i situationen men ville inte visa för Linnéa att det var konstigt och som tur var slutade tandläkaren sina försök att räkna ganska snart. Hon gick istället och hämtade en kollega (som var mycket bättre lämpad att jobba med barn) och se på tusan, hon fick visst räkna alla tänder (16 stycken) och kunde till och med tala om att det var en ny på väg (som visade sig vara 2 vid närmare koll hemma). Phew!
Snart har jag 18 tänder!
Skönt att det fanns en bättre tandläkare i krokarna. Märkligt att ens försöka bända upp munnen lixom.. Det kan ju bara sluta illa o L får traumatiska minnen o vill aldrig mer dit.. Nu kommer det säkert gå bra nästa gång oxå, men se till att inte behöva komma till samma igen..
SvaraRaderaFINA TÄNDER! Josefine har sina 12 än så länge.. får se när det dyker upp fler :)
Inte visste jag att de skulle på tvåårskontroll. Har för mig att när vi var där förra året så pratade de om nästa besök vid tre år. Men det kanske skiljer sig åt mellan olika tandläkare.
SvaraRaderaFörstår inte riktigt poängen med att räkna tänderna dock (de skulle väl inte göra något än i den här åldern även om någon fattades menar jag), skönt att det slutade rätt så bra i alla fall!
Om bilden var tagen efter tandläkarbesöket verkar det inte ha satt så djupa spår.
SvaraRadera