Jag och min syster stod tydligen på ett par skidor när vi var tre år, så då skulle väl inte Nea vara sämre hon heller. Hon var mäkta stolt och vi hade knappt spänt remmarna förens hon deklarerade att hon skulle åka den långa backen! – Njae, tyckte de båda föräldrarna. Man måste först öva på att åka, det är inte så lätt. Sagt och gjort, hon övade runt huset och sen gick det inte att stoppa henne! Nu skulle hon ner för backen (kullen på tomten). Vi tog först två övningsåk i den mindre branta delen. Sen tog hon sikte på toppen och kom (med min hjälp såklart) ner helskinnad 
– “Böj på knäna” =barnet ner i alldeles för låg hukställning, tappar balansen och sätter sig ner.
-“Inte så mycket böj, räta lite på knäna” = barnet ställer sig käpprakt upp, tappar balansen o tippar baklänges.
-“Böj bara lite, lite grann på knäna” = hyffsat lagom knäböj.
-“Bra där, nu måste du bara hitta balansen också” = barnet slutar lyssna vid ordet “bra” och tar sikte på trädet nedanför backen…
Stolt skidåkerska tillsammans med hejjarklacken
Oh vad tiden går. Minns att vi inte var mycket äldre när vi susande nerför backarna i Kungsberget...ja några år äldre kanske men inte mycket :-D
SvaraRaderaHejja Linnéa! Ja, lite nostalgisk blir man ju:-) Kram från moster Kajsa
SvaraRaderaHej Linnea! Innan vintern är över är du en superåkare :-)
SvaraRadera