Så kommer då en liten förlossningsberättelse. Har försökt korta ner den så mkt det går, men jag vill ändå återge en del mest för min egen skull, så att man inte glömmer bort.
Efter två dagar av oregelbundna förvärkar satte de riktiga värkarna igång halvnio på fredag kväll. Tog en dusch och 2 alvedon vid 22-tiden. Somnade vid 23, men vaknade en timma senare av kraftigare värkar. In i duschen igen och klockade – 3 minuter mellan värkarna! Eftersom jag blivit varnad att det kan gå riktigt fort andra gången, ringde vi förlossningen och farmor och farfar (som hade Linnéa jour) och åkte sen in till Danderyd. Redan i bilen kände jag att värkarna avtog men då var vi ju ändå på väg…
När vi kom fram konstaterades att jag bara var öppen 2 cm, men då jag fortfarande hade regelbundna värkar och det var extremt lugnt på förlossningen så fick vi stanna. Vi vankade några rundor i korridoren innan vi fick en timmas vila vid 4. Vid 5 kom BM in och stängde av apparaten som mätte barnets hjärtljud och efter det kunde jag INTE somna om! Det var liksom så rofyllt att höra susningarna… Henrik sov som en stock på britsen i rummet och vaknade inte förrens nästa skift gick på vid 7-tiden.
Vid 8 tog de hål på fosterhinnan och vi begav oss ut i korridoren igen för att få vattnet att gå. Vid halvelva tog jag ett bad och efter det satte värkarna igång på allvar igen. Jag fick sitta på en pilatesboll för att barnets huvud skulle trycka på ytterligare. Kvart i tolv går vattnet “på riktigt”! Börjar använda lustgasen men den fungerar inte alls. Jag mår jätteilla och blir bara yr, de testar att sänka styrkan, men jag fick inte till det ändå :-(. Tio över ett var jag öppen 8 cm och börjar känna mig väldigt trött och uppgiven eftersom det känns långt kvar till målet utan fungerande smärtlindring och alldeles för lite sömn.
Men sen gick det snabbt, strax före halv två börjar krystvärkarna. Jag får ställa mig på knä i sängen framåtlutad mot ryggstödet som är upphöjt till max. Efter några krystvärkar går barnets hjärtljud ner från ca 140 till 54. BM talar om att hon kommer att tillkalla ytterligare personal och hela rummet fylls av folk på några sekunder. När jag inte får någon ny värk tillräckligt fort fick jag order att krysta ändå. Tar i för allt jag är värd och ut kommer bebisen. Alldeles blå är hon och navelsträngen är virad runt hals, axel och fot, hon gurglar litegrann. Vilken tur att jag stog på knä för jag han ju både se och känna på henne innan hela gänget inklusive Henrik rusade ut ur rummet med bebisen. Ganska snart efter det kom en sjuksyster in i rummet och berättade att hon mött min bebis i korridoren och att hon skrek och hade fin färg! Jag tackade henne verkligen ordentligt för att hon kom in och talade om det, för jag hade ställt in mig på att få sväva i ovisshet en lång stund (man har ju hört ett antal skräckhistorier!). Sen dröjde det inte länge förens Henrik kom in med Agnes i famnen och jag kunde få hålla det lilla underverket!
Phew, vilken lättnad och lycka att allt gått bra :-)
Oj så jag väntat på din berättelse och har sitter jag nu och smygsnyftar på jobbet. TACK alla gudar som finns för att det gick bra!!!!
SvaraRaderaOch vad stark du och Henrik är som fan er i situationen!
Agnes är verkligen en liten stjärna!!!
Tänk hur hon kommer erövra världen efter den entrén! hihi
Hoppas ni alla mår bra nu! KRAM
Vad spännande att läsa och oj vad dramatiskt det blev på slutet! Underbart att det gick så bra trots dramatiken! Vad skönt också att du fick besked så snabbt och vad proffsiga alla verkar ha varit.
SvaraRaderaJag måste fråga, kan man alltså krysta fast man inte har någon värk (uppenbarligen kan man ju det eftersom du gjorde det men varför håller man i vanliga fall på att vänta på värkarna då, är det bara för att få extra hjälp av dem)?
Konstigt (och läskigt) det där med navelsträngen, man blir ju nervös av att den kan lägga sig så fel. Elins låg också två varv runt halsen men verkade inte påverka henne på det viset Agnes blev påverkad, men man har ju hört om allt som kan gå fel av det. Naturen har inte helt tänkt till där...
Tack för att du delade med dig!
Tack för att du delar med dej. Nu förstår jag vad du menade mad en dramatisk förlossning. Vilken underbar sjuksyster som kom in o kunde ge dej lugnande besked! Det måste verkligen varit GULD värt i det ögonblicket!
SvaraRaderaSkönt att ni mår bra nu. Det ska bli så roligt att få träffa lilla Agnes imorgon :-)
Det verkar ligga i släkten med snodda navelsträngar. Du hade en falsk knut på navelsträngen och Kajsa hade en äkta knut.
SvaraRaderaJa, det var dramatiskt, men barnmorskorna och systrarna var verkligen otroligt duktiga på att informera både mig och Henrik vad som skulle hända hela tiden vilket gjorde att det kändes mindre läskigt (just då) än vad det kanske låter. Jag är otroligt glad för att systern kom in och berättade för mig att allt såg bra ut med Agnes, för det gav mig styrka att behålla lugnet tills dom kom tillbaka :-)
SvaraRaderaVilken rysare! Tur att det blev en liten go Agnes :-)
SvaraRaderaTårarna rinner... Längtar tills imorn! Kram
SvaraRaderaHerregud vilken dramatik!! Jag får ju hjärtklappning trots att jag ju visste att det skulle gå bra till slut:)
SvaraRaderaKram!!!!!!!
Lite tårögd här jag med. Vilken fantastiskt fin sjuksyster som kom in och lugnade dig med sin observation!
SvaraRaderaOch vad överraskande att lilla Agnes kom ut på en fejk-krystning =)